Övning ger färdighet
En svensk forskare, K. Anders Ericsson, sedan många år bosatt i USA, har ägnat tid åt att förstå varför människor blir extremt duktiga inom ett visst område och hur det går till. Han har studerat framstående klassiska violinister, gymnaster, schackspelare, matematiker och fysiker. Hans resonemang har även översatts till företagsledare och andra yrkesspecialister. Enligt utsagor satt Bill Gates alltid kvar längst framför datorn i labbet och Dr. Dre har inte haft mer än ett par dagar ledig i rad på snart 35 år. Framgång beror lite på tur, men hårt arbete är ännu viktigare.
Han har kommit fram till att det krävs mycket övning för att bli bättre hela tiden. Han nämner ca 10 000 timmar, ungefär motsvarande 10 års fokuserat arbete –”avsiktlig träning” (eng. deliberate practice) för att bli ”mästerlig”. En annan förmåga är att lära sig vad som funkar, återupprepa och förfina det ”lyckade” beteendet gång på gång. Ett slags ”ständiga förbättringar” på beteendenivå. Detta skulle inlärningsteoretiker kalla ”shaping”.
För att kunna öva på något och bli expert behöver du alltså veta vad det är du ska öva på. Du behöver precisera det beteende du vill utveckla för att säkerställa att du gör framsteg. Att vara driven, att visa förtroende eller att se relationer ur sitt rätta perspektiv är svårt att veta hur man ska träna och således svårt att bli bättre på. För att utveckla ledare att bli ännu bättre ledare behöver vi precisera det beteenden de innebär att vara en bättre ledare.
Samma resonemang kan föras gällande strategi. Ett vanligt fenomen i organisationer är att strategi är något man jobbar med i toppen av organisationen. Strategi kopplas till en specifik nivå i organisationen. Det förutsätts att alla chefer på en viss nivå är duktiga strateger. Dessvärre är det inte alltid fallet. Många chefer har befordrats för att de levererat, kavlat upp ärmarna och slitit rent operativt. De har inte haft möjlighet att tillägna sig 10 000 timmars arbete i strategiskt tänkande. De kan alltså inte vara mästare på det. Detta kan få förödande konsekvenser för organisationen.
Många som övar på att lära sig att skilja mellan resultat, etikett och beteende upplever att det är svårt i början. Det kräver övning. Sannolikt 10 000 timmar för att bli riktigt duktig. Men när man väl har börjat förstå och anammat världen ur ett beteendeperspektiv är det en stor hjälp för att förstå organisationer och svårt att gå tillbaka till det gamla sättet att se på världen. Det känns ovant att gå tillbaka till en svart-vit tv också. En tidigare kollega kunde knappt säga han ”är” si eller hon ”är” så under en period. Hon hade anammat ett totalt beteendefokus. Hon konstaterade att det var mycket mera tydligt att tala om vad någon ”gör” än vad någon ”är”. Hon ville inte längre beskriva hur personer ”var”, utan vad de ”gjorde”.
När vi väl har lärt oss detta blir det enklare både för oss själva och för andra att förstå vad vi menar. Det är därför det är så viktigt lära sig att identifiera beteenden. Människor som ”gör” kan förändra sitt beteende. Människor som ”är” vet kanske inte vad de ska förändra.
