Pinpointa beteenden
Beteende är ett vanligt ord idag, men vad betyder det. I min värld är det något tydligt definierat. När inlärningsteoretiker preciserar beteende brukar det, i brist på ett svenskt ord, kallas att ”pinpointa” beteenden. Det bästa svenska ord jag kommer på är ”precisera”. Framöver kommer jag dock att använda begreppet pinpointa. För att veta hur bra vi presterar måste vi bli tydliga med vad beteenden är och inte är och vad prestation är och inte är. Vi behöver en tydlig definition för att kunna mäta beteendet. Kan vi inte mäta kan vi inte heller se hur och om vi påverkar det.
Det finns flera sätt att pinpointa ett beteende så precist att vi kan arbeta med det. Ett sätt är att använda akronymen ”MOSAT”. Ett bra preciserat beteende ska vara:
Mätbart. Det ska gå att mäta och räkna antalet gånger beteendet utförs.
Observerbart. Beteendet ska vara möjligt att observera. Som en tumregel kan vi säga att vi ska kunna fånga beteendet på film.
Specifikt. Ju tydligare beskrivning ett beteende har, desto enklare är det att förstå hur det kan påverkas.
Aktivt. Beteende handlar om aktivitet. Psykologen Lindsley myntade begreppet ”död-mans-test” som ett lackmus-test på om ett beteende var aktivt. Allt en död person kan göra är inte aktivt nog för att vara ett beteende
Tillförlitligt. Två eller flera personer som observerar ett beteende ska vara eniga om vilket specifikt beteende det handlar om, om de kan observera det, hur många gånger det utförs, att det är aktivt och komma till samma resultat.
Organisationer mäter sällan beteenden just för att de är svåra att precisera. Utan ramverk och övning vet vi kanske inte hur vi kan skriva om exempelvis etiketten ”driven” till mätbara beteenden. Ett första steg för att lära sig skriva om etiketter till beteenden är att lista konkreta saker en person gör som visar på att denne är driven. Två beteenden som skulle kunna vara bevis på att någon är driven skulle kunna vara:
Tar egna initiativ till att lösa befintliga problem när det finns tid över.
Levererar alltid rapporter av hög kvalitet minst 24 timmar före utsatt deadline.
I många organisationer finns en misstänksamhet mot mätning. Detta skulle bl.a. kunna bero på en inlärningshistorik och erfarenheter av bestraffande kulturer och kontroll. I Sverige är vi inte vana att tala om prestation. Det anses ibland både ytligt och fult. När vi inte mäter går vi dock miste om tillfällen till naturlig förstärkning av bra beteenden som blir tydliga när vi mäter. Mätning och beteendefokusering ger möjlighet att skapa en högprestationskultur som inte bygger på kontroll och uppföljning av detaljer utan som bygger på firande av segrar. Förstärkande feedback kan skapa engagemang och bygga en kultur av anpassning och nytänkande.
En annan vanlig svårighet jag möter när människor börjar jobba med beteenden är att man identifierar så kallade ”icke-beteenden”. Att ”inte komma för sent till möten” är ett vanligt icke-beteende. Icke-beteenden ger ett felaktigt och negativt fokus. Det är bättre att omformulera till något positivt – att komma i tid till mötet. De allra flesta tycker att det är roligare att fira segrar än att tvinga sig över en lägsta gräns – även om de innebar en större personlig insats.
Att komma i tid är dock inte tillräckligt specifikt. Vi måste bli tydligare och mer konkreta. Att komma i tid till möten skulle kunna brytas ned till nästa nivå på följande sätt: ”Att vara på plats inför ledningsgruppsmöten på måndagsmorgnar minst två minuter innan utsatt tid”. Det är mer precist och har ett högre instruktionsvärde. Ju mer precisa vi är, desto enklare är det att påverka och mäta.
Beteenden som är korrekt pinpointade (preciserade) ska vara mätbara, observerbara, specifika och aktiva. Ju mindre utrymme för tolkningar gällande hur beteendet ser ut, desto enklare för den som ska utföra beteendet att förstå och desto enklare att avgöra när det är gjort så vi kan fira segern.
