Vad är beteenden?

För att förstå beteenden behöver man förstå att de är en del av ett sammanhang. Ett beteende är beroende av något som startar det och något som ser till att det blir varaktigt. Det som startar beteendet kallar vi här för aktiverare och det som vidmakthåller det kallar vi här för konsekvenser.

A (aktiverare) leder till att......B (beteendet) utförs......och får C (konsekvenser)

Aktiverare är företeelser i omgivningen som får en person att välja ett beteende utifrån tidigare erfarenheter. Det skulle kunna vara exempelvis utbildning, mål, arbetsbeskrivning, uppmaningar, påminnelser eller upplevt grupptryck.

Beteende är det någon gör, säger, tänker eller känner, exempelvis hälsar, pratar, ler, skriver, lämnar in en rapport etc.

Konsekvens är något som följer på ett beteende som ”talar om” ifall beteendet var meningsfullt eller ej. Konsekvenser kan vara av olika slag: beröm, uppmärksamhet, glädje, klagomål, erkännande, en känsla att du klarar av något osv.

Ofta skiljer man på tre typer av beteenden: motoriska, autonoma och kognitiva. Motoriska beteenden är kroppsliga och handlar exempelvis om att armarna rör sig eller att vi pratar. Autonoma beteenden som är sådana som styrs av ryggmärgen och centrala nervsystemet vilket innefattar exempelvis hjärtats slag och att lungorna andas. Den tredje kategorin är kognitiva beteenden, vilka handlar om att tänka, analysera, fatta beslut och fundera. Motoriska och kognitiva beteenden styrs på samma vis – de är viljemässigt kontrollerbara och är inlärda. Autonoma beteenden är medfödda.

Ett annat sätt att dela in beteenden är att tala om underskottsbeteenden och överskottsbeteenden. Underskottsbeteenden är beteenden som vi skulle vilja se oftare. Det är beteenden som vi vill förstärka. Det är beteenden vi bedömer som positiva för att uppnå de resultat vi har satt upp i vår verksamhet. Överskottsbeteenden är beteenden vi vill se mindre ofta eller inte alls. Det är beteenden vi vill försvaga, eller utsläcka helt.

Ibland pratar man om ett beteendes topografi. Det innebär en beskrivning av hur beteendet ser ut. ”Han lämnar alltid in sina rapporter i tid” är mer precist beskrivet än att ”han jobbar hårt”. ”Hon kommer med konkreta idéer på kostnadsbesparingar” är tydligare än att säga att ”hon tänker på kostnaderna”. En tydlig topografi innebär en så god beskrivning av ett beteende att en annan person kan utföra det som beskrivs.