Strategi är ett verb (fortfarande, och kanske ännu mer idag)

Trots att nästan 10 år har gått sedan första upplagan av Strategi är ett verb gavs ut, så känns budskapet ännu mer aktuellt idag. Nu under våren har jag gett ut en rejält uppdaterat och andra upplaga.

När jag skrev första upplagan av Strategi är ett verb hade jag precis sett en dokumentär om en av mina favoritgrupper, A Tribe Called Quest.
I dokumentären bär en av gruppmedlemmarna, Phife, en T-shirt med texten, ”Peace is a verb”. Jag gillade dubbeltydigheten i budskapet. Grammatiskt sett är ordet fred ett substantiv. Jag gillade också hur vi kan tolka själva budskapet. Min tolkning då – som nu – är att om vi ska få fred räcker det inte med vackra ord och högtflygande planer. Det känns dessvärre mer aktuellt än på länge. För att vi ska få fred måste vi agera.

Jag höll på att färdigställa den här boken och slogs direkt av meddelandets likhet med den bärande idén bakom boken. Precis som fred är ett verb, är strategi ett verb. Vi kommer inte att uppnå någonting om vi anlyserar, tänker och planerar. Vi måste agera. Inga strategier kommer att ge något resultat utan att människor ’beter sig’. Och eftersom strategi handlar om exakt detta – att besluta vart du vill ta dig och sedan se till att du hamnar där – innebär det att strategi i sin renaste betydelse handlar om beteende.

I takt med att omvärlden, branscher, marknader blir stökigare, mer föränderliga blir det allt viktigare att låta strategiskt tänkande ledas av strategiskt handlande. Det är nog det jag försöker förmedla i boken.

Via den här länken kan du bläddra lite och köpa den om du nu skulle vilja det: https://buff.ly/3LtH9LR Vill du ha 25 exemplar eller fler, tveka inte att höra av dig för ett mer prisvärt alternativ (att vara författare har trots allt vissa fördelar).

Ett stort tack till Jan Lindvall, Uppsala Universitet och Per Åman, Handelshögskolan för inspiration långt före boken blev en bok första gången.

Ett stort tack också till alla som gett boken fina omdömen: Alf Rehn, Lars Berg, Elisabeth Wahlström, Peter Hjelmze, Daniel Resh, Carin Dannert, Matti Kaulio, Mattias Magnell och Åsa Åberg.

Previous
Previous

Change in the mind of the strategist

Next
Next

On perspectives