Organisationers utmaningar att realisera strategi genom tiden

En kort exposé över organisationers historia visar hur organisationer har utsatts för olika utmaningar i olika tider. Det har lett till lite olika sätt att leda dem. Vi har inte utvecklat våra organisationer och våra sätt att leda dem i takt med hur förutsättningarna i omvärlden har förändrats.

Vi har gått från ett bondesamhälle till ett kunskapssamhälle och genomlevt åtminstone en industriell revolution som har påverkat hur olika organisationer byggs upp. Det finns en flora av olika typer av organisationer och det innebär förstås att utmaningarna är olika. En multinationell organisation med över 100 000 medarbetare kan inte ha samma lösning på ett problem eller ett arbetssätt som ett enmansföretag. Ändå envisas vi med att leda organisationer på ett likartat sätt.

Det var under andra halvan av 1800-talet som organisationer i vår mening faktiskt började skapas. Från att alla hade sin egen jordplätt började man samordna arbete i olika typer av industrier. Sverige fick sin första järnväg år 1849. Det fick avgörande betydelse för hur man kunde bedriva sin verksamhet. Det ledde till att hela logistiken för organisationer fick nya förutsättningar. Helt plötsligt kunde organisationer planera sina transporter på ett helt nytt sätt.

Sverige har skolplikt sedan år 1842. Det fick också konsekvenser för företag. På kort sikt försvann stora delar av arbetskraften för att de var tvungna att gå i skolan och på längre sikt påverkades organisationerna genom att de fick tillgång till utvecklad eller annan kompetens.

Efter svarta torsdagen med börskraschen i New York 1929 hade vi ett samhälle som var industriellt och företagandet handlade i huvudsak om tillväxt. Detta tog särskilt fart efter andra världskriget. Stater började ta form och industrialiseringen tog fart på riktigt. Den största utmaningen i det här skedet var att få tag på resurser. Allt som producerades fick man avsättning för, vilket innebar att hela västvärlden hade en extrem tillväxt. Den viktigaste strategiska frågan var hur organisationer skulle få tag på resurser och hur man utnyttjade sina befintliga resurser lite mer effektivt. De utmaningar man stod inför hanterade man genom att planera, organisera och strukturera verksamheten. Den som var störst var mest framgångsrik.

Detta förändrades drastiskt 1973. Oroligheter i Mellanöstern ledde till en oljekris. Det som nu trädde in brukar vi förenklat kalla det postindustriella samhället. Organisationer upptäckte – på ett sätt man tidigare inte upplevt – att man var beroende av sin omvärld. Helt plötsligt upptäckte organisationer att resursbristen kunde vara av ett annat slag. Det fanns helt enkelt begränsningar, exempelvis brist på olja. Organisationer blev tvungna att lära sig att hantera nya förutsättningar och en situation där tillväxt inte längre var given. Organisationer började samarbeta över landsgränser och flera multinationella företag skapades. En ökad riskmedvetenhet och fokus på att förstå omvärlden och dess behov ansågs viktigare än tidigare. Genom att fokusera på vad omvärlden ville ha hoppades man kunna undvika dåliga resultat om det kom ännu en kris. De organisationer som blev bäst på att skräddarsy produkter till kundens unika behov drabbades inte lika hårt av nedgångar i konjunkturen.

År 1991 lanserades internet, world wide web (www). Detta brukar förenklat betraktas som inträdet i informationssamhället. Man insåg tidigt att internet och den ökade tillgången till information skulle göra det lättare att förutse kriser i tidigare skeden. Den ökade tillgången till information gjorde det också möjligt för organisationer att bygga upp en unik kunskap inom sina organisationer. De som var innovativa och snabbast ut på marknaden med nya produkter och tjänster hade en möjlighet att bli framgångsrika. Detta ledde bland annat till att IT-företag skapade nya uppfinningar, skapade ett behov som tidigare var helt okänt och växte så det knakade. Bubblan sprack 2001 och det räckte inte heller med att vara snabbast.

Samhället efter 2001 blev mer individualistiskt, samtidigt som det blev mer globalt. Det innebar att den närmsta byn, eller staden inte längre nödvändigtvis var där man arbetade och verkade. Människor kunde leva, arbeta och skaffa sig en unik identitet via nätet. Minsta händelse i en annan världsdel, helt bortom min påverkan kunde få stora konsekvenser för mig som person och mitt liv. I en allt större mängd av information och brus blev det allt viktigare för organisationer att bli mer synliga. Varumärket fick en stor betydelse. Genom att visa att du var vackrast kunde du synas och därmed bli framgångsrik.

I september 2008 kom finanskrisen och våren 2014 har de flesta länder i västvärlden fortfarande utmaningen att få fart på ekonomin. Vi har mer information än vi någonsin har haft, men vi är ändå mer osäkra än någonsin på vad som komma skall. Vi befinner oss i ett post-informationssamhälle, eller ett kunskapssamhälle. Steget in i denna nya tidsålder tog vi när vi insåg att mer information i sig inte tillför något värde. Det är omvandlingen av information till kunskap som har betydelse för utveckling.

Det räcker inte att vara störst som under efterkrigstiden. Det räcker inte heller att vara bäst på att skräddarsy som under 1970–1980-talen. Det räcker inte med att ha en unik kunskap och vara snabbast med nya uppfinningar som under IT-boomen på 1990-talet. Att ha ett starkt varumärke och ”vara snyggast” är viktigt, men räcker inte heller. I dag är ett av de viktigaste beteendena i en organisation att kunna hitta bra information, tolka den och använda den för att anpassa sig snabbare till förändrade omständigheter i marknaden. Det är att vara smart.