Kaos, ordning, oordning och o-oordning

Det går inte en dag utan att jag läser något om hur omvärldens utveckling ständigt accelererar och gör det svårt för organisationer att förutse vad som ska bli nästa kris eller möjlighet. En sak är dock säker. De som lyckas hänga med i utvecklingen bättre än sina konkurrenter har en klar fördel på morgondagens marknad.

Inom kaosteori pratar man förenklat om kaos som en omöjlighet att förutse nästa händelse. Om en förutsägelse är omöjlig råder kaos eller oordning. Finns det någon slags struktur som möjliggör att förutse vad som kommer att hända kallas det inte kaos. I alla tider har människor, som en överlevandestrategi, försökt göra bedömningar om framtiden. Vi har gjort detta med hjälp av olika modeller och teorier. Allt från att lyssna på spåmän som Nostradamus, titta i en glaskula, läsa horoskop eller spå i teblad har haft till syfte att ge en bild av hur morgondagen kan tänkas se ut.

Alla snöflingor är unika, men de följer vissa övergripande strukturer. De består av vatten, de uppstår endast under visst tryck och under viss temperatur, de har alltid 7 uddar osv. Dessa överliggande strukturer skapar något som skulle kunna kallas o-oordning. Det är inte kaos eftersom det finns en rad faktorer som gör det möjligt att förutse när de uppstår, hur de ser ut osv. Det är heller inte någon direkt ordning. Vi vet inte exakt hur nästa snöflinga ser ut, eller när den kan komma. Vi kan däremot ha idéer om när den kommer att uppstå och vissa utmärkande drag. Det finns en underliggande struktur, som gör vissa förutsägelser möjliga.

Världen är på många sätt ostrukturerad; saker händer utan att vi är medvetna om det eller har möjlighet att förutse det. Människor är i många fall, utifrån vårt eget perspektiv, inte rationella och tycks handla ologiskt. Om vi drar det till sin spets kan hela världen förefalla vara ett totalt kaos. Men, precis som för snö finns det en överliggande struktur även gällande människors sätt att handla. Denna struktur kallas lagen om mänskligt beteende. Ibland kallas det som kan hjälpa till att skapa ordning i oordningen och öka förståelsen för ”attraktor” (eng. attractor).

Inlärningspsykologi, beteendeanalys och därmed strategic behavior management är ett medel att öka förståelsen för vad människor gör. Lagen om mänskligt beteende kan därför ses som en attraktor. Det är svårt att tillfullo förutsäga vad en människa kommer att göra, men jag kan inom vissa ramar säga vad hon inte kommer att göra och jag kan ha en idé om vad hon kommer att göra, baserat på historik. Världen och organisationer kanske uppfattas som kaosartade. Ett sätt att bringa ordning i detta är att tillämpa beteendeanalysens principer på dem.

Ju mer relevant erfarenhet och information jag har av en viss företeelse, desto större chans att minimera känslan av kaos. SBM är en modell för att försöka förstå tänkbara och otänkbara saker som människor i organisationer gör i en given situation. Det är ett sätt för organisationer att bli smartare.

Previous
Previous

Gamla managementprinciper duger inte längre

Next
Next

Beteende: den minsta gemensamma nämnaren